Hejdå Sverige

Det är dags att lämna sverige och mitt liv här bakom mig. Jag vet inte för hur länge, men för nu i alla fall. Strax åker jag till arlanda och tar planet över havet till la la land för att leva det liv jag drömt om i så många år. Det finns inte mer för mig att hämta här, det känner jag bestämt. Jag har fått, tagit och givit det jag kunnat under dom här 21 åren, nu är det dags att gå vidare och jag gör det med rädsla men framför allt med spänning. Det finns ingenting som den där känslan innan allt händer, när det fortfarande finns en möjlighet att livet blir precis hur perfekt som helst. Jag lämnar ett underbart land, en fantastisk stad, en älskad familj och världens bästa vänner. Men jag vet att allt detta kommer finnas kvar, när jag kanske kommer tillbaka, och såklart alltid i mitt hjärta.
Jag har ett nytt motto att leva efter och det gör jag nu.
Lev din dröm - och nöj dig aldrig någonsin med mindre.


No, this is not the time or the place for broken hearted

Cause this is the end of the rainbow
Where no one can be too sad
No, I don't wanna leave but I must keep moving ahead
Cause my life belongs to the other side
Behind the great ocean's waves.

Thank you for the morning walks on the sweet sunset
And for the hot night moments
For the fantasy in my bed
I take a part of you with me now and you won't get it back
And a part of me will stay here, you can keep it forever, dear

Bye, bye Sverige

Med det säger jag tack och hejdå för mig.
Ny bloggadress kommer att publiceras så fort jag köpt en dator och kommit på plats.
Kärlek. /Signe

Avskedsfest

Om tre dagar flyttar jag över det stora havet för att skapa mig ett nytt liv.
Men innan dess kom tiden då jag skulle säga hejdå till mina vänner.
Det blev avskedsfest hos mig i villan på Värmdö.

Gick upp vid nio för att städa och duscha. Sedan vid halv ett kom Kicki för att hjälpa mig med alla förberedelser och när vi var klara med det kom Anna vid halv två för att ta tag i bakningen! Kicki, Anna, Kim (och lite jag..) lyckades få ihop både mat och efterrätt inför kvällen! Och för en gångs skull fanns det tid över efter att jag hade gjort mig iordning och då dök även Jennah, Carro och lilla Nova upp!
Jag är övertygad om att kvällen inte hade flytit på så smooth som den gjorde utan mina fina tjejor och min fina bror som hjälpte till med allt från diskning till musik! Stort tack!!

Resten av folket kom från halv fem och framåt!
Vi åt hamburgare och cupcakes (USAtema ofc!) och pratade om livet, det förflutna och framtiden!
Mitt under middagen plingar det på dörren och det visar sig vara blombud från Tilda och Stina, blev väldigt rörd, så otroligt omtänksamt <3 !

Fick även fina smycken och enormt rörande kort och mycket annat från mina underbara vänner.
Och jag fick ett sms från min teaterlärare där han skrev att han var glad för min skull och stolt över mig, något som för alla som känner honom vet är stort då han ytterst sällan ger beröm och komplimanger på det sättet. Jag blev väldigt glad!

Efter maten och allt höjde vi musiken lite och det droppade in lite fler.

Det finns inte så mycket att säga och berätta om kvällen egentligen mer än att den var helt fantastisk! Jag fick tid att prata med alla (och även tid att inse hur mycket jag kommer sakna dessa fina människor). Det var en sentimental men väldigt fin sista helg i sverige!

Det här blev ett väldigt förvirrat inlägg tror jag men jag är rätt skakis inför resan just nu så då blir allt lite som det blir. Det jag egentligen vill säga och skriva är ett ENORMT TACK till alla de otroligt underbara människor som gjorde min kväll så fin. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket det betyder för mig att veta att det finns människor här hemma som bryr sig om mig och som jag vet kommer fånga mig om jag faller, även om jag är på andra sidan jordklotet. Ni är bäst! <3


En Vecka Kvar

Om en vecka flyttar jag till Los Angeles.
Inte en chans att jag kommer kunna sova alltså. Dessutom åker föräldrarna till Azorerna tidigt imorgonbitti så det blev hejdå till dom ikväll eftersom jag hinner åka innan dom kommer hem, tufft.

Just nu är allt en blanding av extrem nervositet, oro och sentimentala utrbott men också glädje, spänning och upprymdhet! Tur att jag har så fantastiska vänner och familj som stöttar mig.

Veckan som gått har varit väldigt omvälvande.
Torsdag och fredag blev sista dagarna på skolan i sollentuna vilket såklart var tufft, att säga hejdå till alla underbara barn alltså! På fredagen åt jag avskedsmiddag med familj och släkt på Wasahof, hummer och musslor, väldigt trevligt men det var fullkomligt hemskt att säga hejdå till mormor (och bengt)!. Sedan körde vi hem till mig i Danderyd där vi plockade upp mina sista saker i min flyttstädade lägenhet. Det blev till att lämna tillbaka nycklarna och säga hejdå till gudmor ulrika och pojkarna!

Lördagen blev en helt vanlig dag med jobb på Catalana... så var det tänkt.
Det satt ett gäng norrlänningar och drack vin och hade svensexa hos oss när vi skulle stänga dock och dessa övertalade oss (mig och kollegan denise) att följa med ut vilket vi gjorde. Jag skulle bara stanna en halvtimme och sedan åka hem men så blev det inte. Efter en del velande tog vi taxi till slussen där Anna, Matilda, Johan och någon kompis till dom satt och ölade på Helenes krog. Vi joinade dom och hade det mycket trevligt. Sedan skulle våra idioter till norrlänningar tvinga Kim (brudgummen) att sätta i sig världens starkaste korv vilket är typ livsfarligt. Jag blev skitsur och drog med Anna bort till debasers toaletter. När vi kom tillbaka hade grabbarna som tur var övergett den idén!
Vi kom inte in någonstans eftersom Andreas hade glömt sitt leg men en av grabbarna (minns inte vem) lyckades av någon wierd slump hitta en kille som sålde vin ur sin baklucka. Vi slog till, köpte ett par flaskor och satte oss vid kajen i gamla stan. Jag hade vid det här laget missat min sista buss, klockan var typ tre. Efter ett tag försvann alla och jag, Anna, Johan och P knallade bort mot centralen. Jag och P drog vidare till hotellet på drottninggatan där vi hittade resten av norrlänningarna och denise! Vi hängde där ett tag, drog till BK och sedan tog jag och P en promis. När vi väl kom tillbaka till hotellet var väl klockan typ halv sex. Vi trängde in oss i någon sorts dubbelsäng hos Andreas haha. Murarmuskler i all ära men snarkande killar (fyra i samma rum dessutom) is a big no no haha! Vid typ halv tio fick jag upp de andra (jag kunde ofc inte sova som vanligt :p) och vi gick ner och käkade hotellfrukost!
Sedan var det upp till rummen igen, jag och denise tog och duschade medan killarna plockade ihop sina grejer och sedan vid halv tolv checkade dom ut. Vi sa hejdå, jag och denise drog ner till Catalana eftersom jag skulle jobba och killarna.. ja dom drog hem till boden.
En mycket annorlunda men skojig helg alltså (glömde jag nämna att puckoandreas hittade en cyckel i gamla stan som han slängde i vattnet? :p).

Jobbade sedan hela dagen innan jag åkte hem till värmdö och fortsatte med det projekt jag ägnat all tid fram till nu med: att packa och plocka iordning mitt flickrum. Det går såå segt. Är fortfarande inte klar.
Måndagen blev en vanligt jobbdag, stängde inte förrän vid elva men när jag kliver ut genom dörren, vilka går förbi? David och Ellen!! Promenerade med dom bort till slussen och det var underbart att få träffa Ellen ett tag eftersom jag troligtvis inte kommer träffa henne mer innan jag åker till LA!
Igår jobbade jag, slutade tidigt och åt middag med papi och mami på kvällen. Sedan blev allt pain men då är det tur att jag har Nicolle och Kicki och Jennah som stöd!

Idag fick jag ledigt från Catalana så att jag kunde packa och städa klart. Har inte gjort annat på hela dagen men är ändå inte färdig!! Suck!

Borde gå och lägga mig nu. Börjar inte förrän fyra imorgon men ska ändå vara i stan klockan nio för att gå på ansiksbehandling som jag fick av amanda och anna i födelsedagspresent för ett tag sedan.
Borde gå och lägga mig ja men det är ingen idé, kommer inte kunna sova. Gör liksom inte sömn längre!
Men men, snart smäller det.

Peace Out

Två Veckor Kvar

Två veckor kvar tills jag flyttar till Los Angeles.

Har insett att det har blivit att jag bara uppdaterar bloggen sisådär en gång i veckan, sämst! Ska försöka vara duktigare när jag flyttat så att de som vill i alla fall kan läsa om vad jag har för mig på dagarna där borta i änglarnas stad. Men då kommer jag nog starta en ny blogg för det.

 

Veckan som har gått har dock varit ganska fartfylld vecka. Eller ja upptagen kanske snarare är ordet. Jag har jobbat och jobbat och sedan mest varit hemma på värmdö där jag ju inlett det stora projektet med att plocka ihop 20 års liv och sedan packa ner det jag tycker funkar för nästa 20 år.. typ.

I torsdags var jag i och för sig hos doktor Stig. Och sedan tog jag och mamma och sväng på stan och shoppade! Det blev en ny bikini, ett par solglasögon, en ny dagbok, ett linne, en pyjamas och massa böcker! Efter det gick vi och såg Kronjuvelerna. Kan varmt rekommendera denna underbara film. Den är hemsk men både vacker och underhållande på samma gång. Jag är dessvärre inget Bill Skarsgård fan (även om det lilla han är med såklart är bra). Alicia Vikander är dock fantastisk och det tycker jag trots att hon är en sån där person som jag vill avsky för att hon de senaste åren har lyckats med och fått göra precis det jag vill, men skam den som är avundsjuk! Björn Gustafsson är såklart alltid strålande och så även i denna långfilm. Tycker du inte om historien eller ens film över huvud taget så är den endå värd att se bara på grund av hans fantastiska insats. Och Timbaktu gör även ett appearance för den som blir glad åt sånt!

 

Fredagen medförde först jobb på skolan till fem och sedan jobb på Catalana till tio. Var helt körd när jag kom hem men även lördagen och söndagen blev Catalana.

Måndagen blev tillbaka till skolan och sedan hem till Värmdö där denna resefeber/flyttdepp kom över mig. Kraschar totalt just nu och svårt med både sömn och mat, illa.

 

Igår jobbade jag också på skolan och åkte sedan hem till mig i Danderyd för att ta tag i flyttstädningen rejält. Höll på till halv elva med damsugning, skura golv, tvätta fönster, damma av osv.

Tog dock en paus för allsång där HÅKAN och ULRIK ju var med. Kärlek till den där lilla killen alltså, förstår inte hur folk inte kan avguda hans röst! (ja jag menar ju Ulrik inte Håkan som naturligtvis är Fantastisk men kanske inte direkt är känd för att vara Mannen Med Rösten).

Tycker även att Måns är fantastisk som allsångsledare. Han gör jobbet minst lika bra som Lasse och Anders men är roligare att titta på då han är ung och modern liksom. Heja heja!

 

Nu måste jag i alla fall kuta iväg till bussen och åka till jobbet.

Efter det blir det in till stan för att träffa Martina och två andra tjejer jag kanske ska bo med i LA. Ska bli skoj!

 



Peace Out


Tre Veckor Kvar


Tiden går enormt fort!
Bara tre veckor kvar tills jag bor i Änglarnas Stad.


Har enorm resefeber (eller jag antar att det är det det är med illamående, sömnsvårigheter och emotionella utbrott titt som tätt för nej jag är inte gravid). Men naturligtvis längtar jag också som en gnu. Det är det som är det knasiga med allt just nu. Ena sekunden kan jag inte bärga mig och nästa sekund är jag livrädd. Men jag vet ju att det kommer gå bra och att jag kommer ha det fantastiskt. Och och det mot all förmodan inte skulle bli bra så kan jag faktiskt åka hem till sverige, så enkelt är det.


I övrigt har veckan sedan jag skrev sist flutit på ganska händelselös. Eller det var förstås midsommar. Vilket vi firades hos Annahoe. Hennes fester blir ju alltid lyckade så det var inte direkt överraskande att det blev bra även denna gång! Vi hade en massa internationella gäster från allas olika resor så vi visade dom hur det går till i sverige med sill, nubbe och nubbevisor! Vi gjorde blomsterkransar men hade ingen midsommarstång vilket dock löste sig när ekerögänget dök upp eftersom de hade hittat en gatuskylt (med stång och allt alltså) som de tagit med vilken vi placerade strategiskt i en sandlåda och dansade kring mitt i natten, haha kvällens höjdpunkt! Jag hade fått Josefins pojkvän Rasmus att lova att han också skulle bada så vid två gick jag och ett gäng (med rasmus sist) till vattnet och plumsade i. Hönsmamma Signe förhörde dock först alla om att de var tillräckligt nyktra för att kunna simma och såg till att Svea och Kicki stod vakt och räknade alla som hoppade i och kom upp. Det gick bra och trots att vattnet var förlamande kallt var det väldigt kul! Sedan drog jag Kicki och Svea hem till Kicks och slocknade (utom jag förstås som inte ens kunde sova ordentligt med massa alkohol i kroppen, suck!).

Dagen efter var en typisk.. ja dagen efter. Vi köpte pizza, cola och såg på film. Tangled, alltså Trassel, som visade sig vara världens underbaraste Disneyfilm sedan typ Lejonkungen! Två tummar, fem getingar, sex på tärningen. Whatever!

Sedan käkade vi ballerinakakor och chillade innan Svea drog hem till sig och jag och Kicki satte igång med att städa lägenheten, tvätta och packa inför hennes landetresa och framför allt tripp tillbaka till sydafrika!

När det var klart duschade vi och drog till tanto för att träffa Svea (igen haha!). Vi spelade fotboll och drack vin vilket kändes som en ganska bra lördagskväll dagen efter midsommar. Efter ett tag drog jag hem till föräldrarna på Värmdö som under söndagen och måndagen (ja ja pallade bara inte sova själv i danderyd) fick ta hand om mina som sagt emotionella utbrott. Tur att jag har de absolut bästa föräldrarna någonsin!

 

Idag har jag bara städat. Mår fortfarande illa illa illa så kunde inte åka in och fira min gullrumpa Ellen Dellen som fyller 21 idag. Det sög ju! Jag hoppas att dom har jättekul men önskar att jag kunde vara dära! Kommer sakna henne som en crazy person när jag åker till LA.



Grattis till dig älskling!

Ellen är en av de få personer som jag anförtrott allt, för de som inte vet det är hon världens bästa människa och jag vet knappt någon jag har så otroligt roligt med!

Trots att jag kännt henne kortare tid än många andra så har hon blivit en av mina absolut närmaste och mest älskade vänner. Love you baby, I will miss you like hell!!!!!

 

Peace out


En Månad Kvar

Idag är det exakt en månad kvar.

Om en månad sitter jag på flyget till mitt nya hem, Los Angeles!
Just nu är jag varken nervös eller spänd eller någonting, det hela känns på något vis ännu längre bort än vad det gjort hitills. Antar att jag kommer fatta det när jag väl är där (:

Idag har jag i alla fall packat ihop mig här i Danderyd. Jeez vilket jobb!! Har bara bott här i ett par månader men det har tagit mig TIMMAR att packa. Alltså inte två eller tre utan typ sex timmar! Är helt slut!

Och jag ska inte ens flytta ut helt!

En hel del kläder som jag tror att jag kan klara mig utan har packats ner och åker med flyttlasset till värmdö på onsdag. Samma sak gäller för min säng, köksgrejer, alla böcker och filmer osv. Kommer ha tre ganska trista veckor nu haha, inga kläder, skor, filmer eller böcker ^^ Ska ju bo kvar i lägenheten nästa vecka och veckan efter det också eftersom jag fortfarande jobbar i sollentuna då. Kommer för det mesta använda Ulrikas grejer under den tiden.
Sedan blir det en vecka på värmdö då allt måste packas om, det mesta ställas undan och ett par få saker packas ner i mina carry-on-bags. PALLA LÄMNA MINA JIMMY CHOO OCH LANVIN I SVERIGE?? Men, kill your darlings heter det ju.

Tvingades för övrigt slänga ut en vidrigt stor spindel från mitt rum. Jag dog. Andra spindeln idag. Det GIGANTISKA som var på jobbet lämnade jag åt ungarna att ta hand om, haha neeejdå!

Idag har jag för övrigt avbokat alla mina körlektioner, uppkörning och hela kittet. Det hinns helt enkelt inte med. Ska fixa det när jag kommer hem och hälsar på i jul! Finfina danderyds trafikskola lyckades dock lösa det så jag inte behövde betala en massa grejer!

Och med tanke på finfina! Nicolle den underbara lilla människan har lyckats fixa så att jag kan lösa in ett presentkort som egentligen har gått ut! Snacka om att hon har räddat min.. sommar? Kärlek!

Nej nu måste jag ta tag i en massa papper som ska skrivas rent. Har, som belöning för mitt frenetiska packande samt att jag inte hade några hål i tänderna detta året heller, belönat mig med lite godis från Nora Livs. Lyllos.
Och till råga på allt har jag unnat mig lyx den sista månaden i sverige. Lyx i form av spotify premium. Sweeeet!

Lägger upp lite bilder på LA och Santa Monica, peppa!!


Los Angeles

Los Angeles Downtown


Los Angeles Beverly Hills


Los Angeles Hollywood


Los Angeles Venice Beach


Los Angeles Santa Monica Beach


Los Angeles Santa Monica Pier


Los Angeles Santa Monica College

Peace Out


movin' oooon

Det spöregnar så det blev inget Catalanis för mig idag.
Kaos vart det dock igår när jag och Heddish stod där ensamma ett tag. Meeen vi överlevde - VÅGEN!
Nu har jag börjat med projektet att packa ihop mitt rum på värmdö.
Problemet är att jag skrotat min dator, vilket betyder att jag inte har någon musik i rummet. Musiken (och datorn) finns istället tillgänglig i pappas, för tillfället övergivna, rum. Detta är ett problem eftersom jag inte kan slita mig från pappas Spotify, där det fortfarande finns möjlighet att spela Ulrik (thihihhihihihukfksdhuisula). Hum.
Därför har jag pausat lite.
Men nu ska det slängas... Det som finns i lägenheten i Danderyd kommer ju åka ut i boden här på Värmdö så småningom. Men det betyder att det som finns i rummet på Värmdö måste.. hivas..
Och jag som avskyr att slänga grejer.
Skulle aldrig klara av det om det inte var för att det ger mig en viss satisfaction (kommer inte på det svenska ordet, vrg-syndrom!!) att veta att jag gör detta för att kunna skapa mig ett nytt liv i LA (hur overkligt är det inte att skriva så liksom?).
Gamla cosmotidningar, skrivböcker från gymnasietiden (fullklottarade med whitesnake, mötley crue, wild kixx och signe <3 ... haha!), gosedjur jag vunnit på grönan, affischer jag plockat ner från slussen, gamla TF-trumpinnar. Allt ska bort. Eller okeeej, kan ju hända att jag sparar en och annan grej av nostalgiska skäl ;) men jag ska försöka i alla fall!
Måste slita mig från Ulrik i lurarna och sätta igång nu!

Bye Bye och So Long och Peace FREAKIN' Out!

att ta bort eller inte ta bort, det är frågan.

Funderar på att ta bort min facebook.
Visst det är ett perfa sätt att hålla reda på vad som händer i allas liv och självklart att hålla kontakten med alla kompisarna, särskilt nu när jag flyttar.. Men ändå. Segt liksom.

Funderar även på att ta ut mina piercingar. Är sjukt nöjd över båda, särskilt den senaste (tungan), den andra har man ju vant sig vid liksom. Men inte heelt på topp att vara piercad när man försöker knagla sig fram som skådis. Minskar ner möjligheterna en aning. Visst det går ju att ta ut när som men de flesta förstår inte det utan tänke bara "nej henne kan vi inte ta hon är piercad" osv. Too bad.
Det är ju också skälet till att jag inte har gjort några av de tatueringar jag har färdigritate (and dying to do!!). För dessa går ju inte att ta bort hur enkelt som helst och det skulle vara min undergång om jag fick ett nej till en roll eller vad som helst på grund av att jag var gaddad. It's a hard life.

Har blivit sämre på att uppdatera bloggen har jag märkt.
Förut blev det ju typ varje dag, måste bättra mig!
En hel del har faktiskt hänt den senaste veckan.
Kanske inte världens intressantaste grejer, men ändå.

Var ju på jennahpennahs student i fredags.
Eller på mottagningen snarare.
Skulle bara vara där i en timme eftersom jag var sjuk men som vanligt med henne kunde jag ju inte direkt slita mig!
Blev kvar enda tills norska fyllan började och jennahs fasters man trillade in i ett bord xD! då gick jag haha! Var i alla fall underbart att träffa henne. Kommer sakna henne bajsamycket när jag drar!



På lördagen var det en till studentmottagning.
VRG. Som är lika med Sofia.
Var fortfarande sjuk så jag skippade utspringet men åkte till täby en liten stund för att gratulera min älskade vän. Hon var överlycklig men mycket rörd och hade gråtit en hel del (hehe precis som alla som går ut VRG.. separationsångest!!) Efter någon timme kom pappa och jag fick köra mig själv hela vägen från Täby ut till Värmdö.



På Värmdö väntade avskedsmiddag.
Freja åker nu till Lofoten och jag kommer inte träffa henne förrän jag kommer hem från LA.
Troligtvis i jul då jag planerar att komma hem och hälsa på (:
Hannes var också hemma och hade permis så för första gången på år och dagar åt vi middag tillsammans hela familjen, mys!
Sedan såg vi på Pulp Fiction som jag fått av mina kollegor i en tack-för-ditt-fantastiska-arbete-present ju!

Söndagen skulle jag (precis som jag skulle på lördagen) jobbat på Catalana men var fortfarande för sjuk.
Tog det ganska lungt, såg på film och fixade och donade innan jag åkte hem till Danderyd igen.

Måndags var nog en helt vanlig händelselös dag.
Minns inte direkt. Jobbade men inte mycket mer än så.

På tisdagen däremot.
Då var det SKOLAVSLUTNING. Haha
Sorgligt men fint och mysigt.
Eftersom jag jobbar på fritids under sommaren behövde jag inte säga hejdå till mer än några enstaka barn.
En flicka blev megaledsen och storgrät för att vi aldrig mer kommer ses troligtvis. Stackars liten. Jättefin tjej som jag hoppas det kommer gå mycket bra för i livet!
Fick en vinflaska av en elev och hennes familj, en påse med choklad av en annan, och blommor av en tredje. Jag har helt underbara elever.
Av rektorn på skolan fick jag en bok som ytterligare tack-för-ditt-fantastiska-jobb-present.
Vi åt dessutom tårta och kaka och grejer! Helt okej dag med andra ord ;)
Efter jobbet åkte jag in till stan och köade på apoteket.
Sedan till Danderyd för middags hos C.s familj, dvs Perlan och Magdalena. Det var enormt mysigt, har inte varit hos dom på hundra år trots att pappa och Perlan är bästabundisar och allt.
Vi hade underbart roliga och hetsiga diskussioner haha!
Trist att inte dela arbetsdagarna med C längre (han har semester från och med nu).

Igår var bästa dagen på länge!!!
Ganska hetsig arbetsdag MEN efter jobbet åkte jag in till stan och träffade KICKI som är hemma från afrika och hälsar på! Hur underbart var inte det!!! Helt sjukt att jag inte träffat min bästa vän på fem månader! Det var underbart att catcha up om varandras liv men tanken på den snara och mer permanenta separationen oss emellan gör redan ont! Förstår inte hur jag klarat mig utan henne det senaste halvåret!
Men men, ska njuta av den tid vi får tillsammans nu i sommar i alla fall!



Idag har jag jobbat och det var en helt okej arbetsdag. Vi såg på sommarlovsmorgon, några tjejer i tvåan dansade och sedan har vi mest flätat armband. Inte direkt vad man kallar jobbiga arbetsförhållanden!
Efter jobbet åkte jag in till stan för att träffa en tjej som ska börja på SMC precis som jag. Vi har pratat lite löst om att bo ihop men aldrig täffats. Så idag träffade jag henne för en snabb fika! Verkar vara en urgullig tjej och som det känns nu är jag övertygad om att vi skulle funka att bo ihop där borta! Vi ska träffa två tjejer till som hon har lite kontakt med också!

Efter det åkte jag till värmdö för att hämta ut MITT VISUM som har kommit!
Precis det visum jag hade hoppats på att få (M) och jag såg inte heelt crazy ut på bilden. Tumme upp!
Sedan lagade jag och pappa tacos och har sett lite på damernas match.
Och nu sitter jag här. Framför mammas macbook pro. AU. Min egen dator står trasig och seg i boden. Ouch.
Har Ulriks nya låt i örenen, Moments Ago. Kärlek.
Förstår inte hur jag, en ganska renodlad rocker med Whitesnake och Motley som favvisar har fallit för denna sextonåriga popiga guldgosse. Meeen meeen.

http://www.youtube.com/watch?v=kmp0iPP3XO0

Nu ska jag packa ihop mitt rum här på värmdö.
Sorgligt och spännande på samma gång.

Tandläkare imorgon. IH

Peace Out

pisspotta

pisspotta.


nej det är inte det jag vill skriva

jag vill skriva fanjvlakukhelvetespissskit.
och jag får skriva det.

för det är min blogg och mitt liv och mitt ansvar.


punkt.


fanjvlakukhelvetespissskit.


grattis till jennahpennah som tar studenten btw!!


En torsdagsförmiddag i USA

Spenderade förmiddagen i USA.

USA i Sverige alltså.
Även kallad Amerikanska Ambassaden.
Svårare att ta sig in i än vita huset. Typ.

Jag och Freja tog bussen in tidigt på morgonen eftersom jag i mitt sjukliga tillstånd krävde sällskap.
Och tur var väl det. Man fick ju inte ha med sig någonting in. Mobil, medicin, smink. Nada. Lämnade allt i väskan som systra mi tog med sig till papis jobb (efter att hon köpt en stor sojalatte till mig måste kärleksfullt påpekas!).

 

Pass, näsdukar och alla officiella papper i hand stod jag där i kön, alldeles ensam.

Men det var inte sant, nej det var inte sant! Bakom mig stod två fabulösa flickor, Anna (som skulle läsa sommarkurs på Cornell) och Karin (som skulle göra praktik i NY). Och tur var väl det. För det var ingen kort väntetid måntro.


Jag hade fått info om att jag skulle komma och ställa mig i kön klockan nio.

Var där halv nio för säkerhets skull. Då var kön redan hundrafemtio meter lång. Och de släppte in en i taget. Sisådär var tionde minut. Höjdare! Efter massa om och ännu mera men var det i alla fall min tur att gå fram till batongförsedda vakter, visa pass, foto och dokument. Sedan in i ett litet bås, lämna alla saker i en bluppa som skulle igenom rullbandskamerakontrollen à là flygplats. Själv fick jag vänta.. och vänta. När dom förstod att mina papper inte var farliga fick jag gå igenom metalldetektorn. Och inte nog med de, kollas under mina skor skulle det också göras (antagligen för att försäkra sig om att mina espandrillisar från förra årets H&M kollektion inte innehöll sprängmedel). OCH SEN fick jag gå upp till ambassadbyggnaden (hela stället är för övrigt omringat av metallstängsel med taggtrådsrullar i toppen osv.. prison break varning).


Väl inne på ambassaden fick jag ta en nummerlapp, vänta i en halvtimma (observera det faktum att jag hade noll tidsuppfattning eftersom jag inte hade någon mobil och därav ingen klocka, och nej det fanns inga klockor där inne) och sedan komma fram till en disk och lämna alla mina papper och pass.
Sedan vänta igen. I en timma. En och en halv? Låång tid. Och de ropade naturligtvis upp allas namn utom mitt (bara en känsla, I know).
Tillslut hördes det en amerikansk version av Signe Elvin-Nowak knastra i högtalarna.
Jag fick gå fram till en disk.

Sätta alla fingrarna på en manick så att de fick mina avtryck och sedan började den fruktade intervjun. Som inte var någon intervju. Jag fick berätta vad mina föräldrar och jag jobbar med, hur jag bor och vad jag ska göra i USA. And that was that. Över på två röda!

Jag, Anna och Karin  tog sedan bussen från ambassadområdet in till stan och jag fortsatte vidare till papis jobb.
Väl på BO kollapsade jag i en soffa, helt slut av sjukdom och dagens prövningar.
Åt en välbehövlig, fab ceasarsallad med bulgur och ramlösa. Mumma.
Sedan var det bara att rusa vidare. Till tåg, sollentuna och jobb.
Mina kollegors första reaktion på min sjukliga framtoning: "du kommer inte hit imorgon!". Word.

Stannade dock kvar för att stänga och låsa vid halv sex.
Hem. Middag (äckliga gamla rester).

Har nu spenderat kvällen uppe hos min underbara gudmor Ulrika. Vi har suttit på hennes veranda och pratat om livet och druckit rosé. Så glad att hon finns!
(nu ska jag skriva ett oslagbart manusutkast thihi ;p).

Det var alltså den dagen det.

Utöver det har veckan inte varit så händelserik.
Körde bil både i tisdags och igår.
Igår åkte jag sedan direkt in till stan och gick på först Kaj (graaattis gulliga extralillebroris som är så stuur) och sedan Oskars (känns som det nyss var storebror Oliver och nu är det minstingen Oskars) studentmottagningar.
Massa god mat och tårta och det ena med det fjärde.
Har sedan sovit på Värmdö.

Men nu ligger jag i min egen säng i Danderyd.
Mår bajs.
Sååå förkyld.
Kommer inte kunna gå till jobb imorn men tänker tvinga mig ut till VH och Baouwaouws student. Just have to. Så viktig dag för henne och jag vill finnas där om jag så får släpa mig dit på armbågarna :)
På lördag blir det jobb. Vrg-student. Sofiamottagning. Sista familjemiddagen.

Ojojoj nu är det mycket.
Men jag ska sova. Andas. Tagga ner.

Peace Out


Kaos på Sommar och alla dessa killar

Vilken enormt kaosig helg. Långhelg till det.

Körde bil hela fredagen med pappa, motorväg YAY.
Sedan fika med Nicolle, mys.

I lördags var allt bra, och knas.
Jobbade på dagen och drog sedan direkt till Sommar där jag mötte upp mina syskon, Kalle, Fille, Kimberly, Markus osv. Hade riktigt kul och blev aldrig sådär karatefull att jag mådde dåligt eller hade svårt att gå eller någonting.. däremot är det mesta såhär i efterhand ganska diffust.. hum.
Vi röjde runt och jag var glad och alla var glada och det var partY!
Sedan blev allt kaos ett tag och det är där detaljerna är ganska oklara.
Är bara så otroligt jvla trött på folks åsikter. Kan inte alla bara sluta?

Har spenderat år och dagar med att förklara och försvara och jag orkar bara inte. Har funnit mig i det, visst, men i lördags kom droppen som fick bägaren att rinna över och jag pallar inte mer. Med många personer är relationen ganska enkel och självkar och med andra måste man passa vartenda steg ord, och handling för att inte alla ska börja skvallra och tro en massa saker. Varför måste det vara så? Varför kan man inte bara få vara sig själv utan att det ska bli en massa komplikationer? Har jag inte för i hlvte förklarat hur det ligger till så många gånger nu att det borde stå utom all möjlig tvekan?

Ja ja, whatever, ingen idé att hålla på och älta det där nu men synd att det skulle dra en skugga över min annars fina lördagskväll. Hoppas bara att alla vet och förstår sanningen nu så att jag aldrig någonsin mer behöver dra någon förklaring eller ens snacka om det där för då ger jag upp. Peace ffs.

 

Jag och Fille drog hem efter ett tag och vid åtta på morgonen gick jag därifrån och spenderade tre timmar på stan. Vandrade omkring i ett tyst och öde stockholm med bara mig själv som sällskap. Tänkte och tänke. Kan vara ganska skönt ibland.

Klockan elva stannade mina steg vid Catalana och Heddish fick stå ut med en skräcködla till kollega. Mådde måttligt bra under dagen men eftersom jag har ett underbart jobb och fantastiska kollegor så spelade det inte så stor roll. Fick sluta vid fem då jag mötte upp Kim och brodern min på slussen. Vi åkte ut till Värmdö och åt middag och kollade på Slumdog Millionaire (staaavning? palla). Jag däckade i soffan men förflyttade mig så småningom till sängen. Har för övrigt blåmärken och rivsår överallt från i lördags. Och en stor bula i huvudet. Charmigt.

Gick upp vid åtta idag, åkte in till stan med niobussen på vilken jag träffade min älskling KALLIS! Han hade varit ute på landet och skulle in till stan och träna! Underbart att träffa honom, och då kommer vi till det här ämnet.. killar. What is is about them, can't live with them or without them!

Kalle är en av de få killar jag känner som verkligen förstår sig på tjejer och därför kan vara en sann och äkta kompis. Jag har många killkompisar och en underbar bror men de flesta fattar verkligen inte. Kanske är det bara jag som är komplicerad men jag tror inte det för alla mina tjejkompisar förstår mig, vem jag är och vad jag menar med saker och ting jag gör och säger. Men de flesta i det manliga släktet är bara så.. lost! Jag har alltid bondat väldigt bra med killar, alltid haft lika många killkompisar som tjejkompisar och allt det där vilket är skönt när man tröttnar på tjejers invecklade svammel och bara vill gå ut och vara fri och ta en öl eller whatever. Men just nu är jag bara så innerligt trött på killar. Pojkar, killar, grabbar, män. Allt. Jag ska bli lesbisk. Eller nunna. Eller konservativ muslim. Vilket som. Bara jag får slippa all kontakt med killar på ett tag.

Undra hur länge den här känslan håller i sig. Pfft.

Tur att jag har så många underbara tjejer runt omkring mig!

 

Det jag vill helst av allt nu är iofs bara att åka till LA. Slippa landet lagom och allt vad det innebär. Är trött på det nu och längtar efter nya äventyr. Visst jag kommer sakna mina älskade vänner men jag känner ändå just nu att det inte är mycket som håller mig kvar här. Mer som drar mig över havet i alla fall.

 

Ja ja, allt är snurrigt i huvudet. Men så kan det vara ibland. Jag är den jag är och jag hoppas att det duger. Mer än så kan jag inte.

 

Lägger upp en episk text som passar in i mitt liv nu

Jag vaknar klockan fem
Såg solen gå ner igen
Och jag har inga minnen från igår
Eller hur jag tog mig hem

(Hey)
Jag har fuckat upp igen ja
Jag har ingen kontroll
Men, det är okej att spåra ur och rensa huvudet på moln

Ey, okej det är alltid likadant samma gamla visa när jag går ut
Flyger högt men jag landar så dåligt
Däckar I glädje svävar på moln
Har bestämt mig för gott, måste bort härifrån
För jag vaknar med ångest, vaknar med smärta
Blandade känslor, tyngd I mitt hjärta
Nåt måste gått fel, fick spel
Ringde lite folk sa vi syns aldrig mer

Varför då, varför sa jag det så?
Minnen kommer tillbaks, men fragmenten är små
Känner mig blå, kryper ner under täcker
Fan vad jag snackade, fan vad jag läckte
Alla känslor jag gått o burit på
Sagt vad jag tyckt men det är fult ändå
För nu kommer det fram med en flaska I hand
Fucka upp är mitt andranamn

(Hey)
Jag har fuckat upp igen, ja
Jag har ingen kontroll, men
Det är okej o spåra ur o rensa huvudet på moln

Dom ringde från mitt skivbolag
Dom undra var jag var idag
Jag hade en intervju klockan två
Och en deadline av nåt slag

Okej lyssna, okej det är alltid likadant
Samma gamla visa när jag går ut
Försöker spela tuff men är långt ifrån tålig
Jag skiter I vad och jag skiter I krav
Nu är det du och jag och du gör min dag
För ikväll är vi kungar som aysan sa
Spelar ingen roll för jag är nice idag
Bara bonda med folk I min närhet
Blicken är ärlig, jag bjuder på kärlek
Från en till en, snurra runt igen
Och jag struntar I allt för det är en ny dag sen
Klockan är fem och jag vägrar gå hem nu
Vet du vad, låt oss fucka upp igen nu

(Hey, kom igen)
Jag har fuckat upp igen, ja
Jag har ingen kontroll
Men, det är okej o spåra ur o rensa huvudet på moln

Fuckat upp igen, fuckat upp igen, fuckat upp igen
Fuckat upp igen, fuckat upp igen, fuckat upp igen

Borde veta bättre, borde lugna ner mig, borde ta en taxi hem
Borde dricka vatten, borde gå o lägga mig, men kanske inte riktigt, äään

Okej det är alltid likadant, samla gamla visa när jag går ut
Spårar ur så hela haket blir ett dårhus
Går lös på min Twitter så någon blir bitter
Fuckar upp, det är så svårt att vara nykter

(Hey)
Jag har fuckat upp igen, ja
Jag har ingen kontroll
Men, det är okej o spåra ur o rensa huvudet på moln

Fuckat upp igen, fuckat upp igen, fuckat upp igen
Fuckat upp igen, fuckat upp igen, fuckat upp igen


Sommar och skansen

Idag är det officiellt sommar. Eller ja, det är årets första "sommarmånad".
Jag och C följde med klassen till skansen, myys!

Regnade i början men sedan blev det strålande sol.

Kan ni förstå att jag får betalt för att gå på skansen och titta på mina älsklingar (och ja då pratar jag inte om barnen utan om vargarna <3)! Skön dag helt enkelt!

 

Efter jobbet blev jag upphämtad av mina kära syster som ju befinner sig i sthlm för tillfället! Bytte om i bilen påväg mot mörby där vi hämtade upp BRUUR (permis, yaay) och mami! Sedan körde vi till djursholm och Göstas place för att fira Elias som tagit studenten! Fick inte med mig C dit men Perlan, Magdalena och Andreas var där! Självklart fick jag även en chans att umgås med hela underbara familjen Tingström (minus Emil som skrev tenta i lund). Hääärligt kväll!

 

Mami skjutsade mig hem till mig och jag har varit duktigast i hela världen och verkligen städat. och då menar jag städat! Har även börjat packa lite och tvättat.

Inte lång tid kvar i Danderyd!

 

Imorgon blir det jobb på Catalana, sedan hem till HELA FAMILJEN på värmdö. Kan inte minnas sist hela familjen var samlad sist. Alla vi barn på värmdön!

 

Nu ska jag typ.. läsa. Borde sova, är tröttis (och illamående.. blöö).

 

Peace Out


skyddad


3årig försäkring mot oönskad graviditet.
gratis och gick på en sekund. sweet.


Det där med att acceptera vem man är..

Har funderat väldigt mycket på det på senaste tiden.
Det är en ständig kamp.
Har kanske aldrig varit världsmästare på det där med att tycka om min själv men med hjälp från mina fantastiska släktingar, familj och vänner så har jag i alla fall accepterat vem jag är.
Naturligtvis går det upp och ner. Jag har stunder då jag definitivt tycker om mig själv och mitt liv men andra stunder.. not so much.
Det är liksom så mycket kring en själv som man måste finna sig i.
Det är bara jag i hela världen som måste bära med sig min bakgrund och allt jag varit med om. Det är bara jag i hela världen som varenda sekund av dagen, hela livet måste stå ut med mitt sällskap. Och hur ska man då överleva de stunder så man inte står ut med sig själv? Det går ju inte att komma ifrån sig liksom.. Visst man kan sova.. då är jaget, i alla fall det jaget man är mindre förtjust i, inte lika närvarande. Men man kommer ju ingenstans genom att dra täcket över huvudet så fort det blir jobbigt.

Jag har det inte ens särskilt jobbigt. Som svensk får man ju inte ha det för bra uppenbarligen. Men jag har det verkligen riktigt bra om man tänker efter. Jag har en helt fantastisk familj, föräldrar som älskar mig över allt annat och stöttar mig varje sekund av mitt liv. En storasyster som jag alltid kan prata med och en tvillingbror som är min bästa vän. I alla de tjugo år jag levt har det varit vi tre mot världen. Det utgör en bra grund för att ha ett bra liv och jag har verkligen haft världens bästa uppväxt. Jag har pratat med en del kompisar om det på senaste tiden och trodde att alla var nöjda med sin uppväxt bara för att den är som den är liksom, men jag insåg ju ganska snabbt att så inte är fallet. Och ändå vet jag att det inte finns någonting i min uppväxt som jag skulle vilja ändra på. Inte något mina föräldrar gjort i sina försök att uppfostra mig som jag tycker varit fel eller omdömeslöst.

Och jag har inte bara en fantastisk familj, jag har en helt underbar, stor släkt som gett mig och mina syskon villkorslös kärlek, alltid. Jag har gudföräldrar som jag inte förstår hur jag skulle klara mig utan. Ulrika min första gudmor som nu inte bara har gett mig en plats att bo på utan också funnits där för mig i vått och tort. Sandra och Johan som kom in i bilden (som gudföräldrar alltså) lite senare men som i mångt och mycket numera känns som mina extraföräldrar. Har hela mitt liv planerat för Johans framtida fru men kunde aldrig drömma om att det skulle bli ett så fantastiskt val som Sandra. Kan prata med henne om saker jag inte ens kan prata med mina föräldrar eller ibland ens komisar om. Hon förstår mig och min sjukdomsbild som ingen annan och det har hjälpt mig enormt mycket att acceptera den delen av mitt liv. Men det är liksom inte bara det. Alla behöver en vuxen utomstående som inte är ens förälder tror jag. Någon som kan fånga en när föräldrarnas styrka inte räcker till.
Nu åker hon också med mig till USA för att hjälpa mig där och se till att jag kommer på plats.
Jag får bara så mycket kärlek från alla runt omkring mig hela tiden och det är fantastiskt.

Under tjugo år samlar man också på sig en hel del vänskap. 19 år gammal vänskap som den jag har med familjevänner som Christoffer. 17 år gammal vänskap som den jag har med Amanda. 10 år gammal vänskap som den jag har med Sofie, Angelica och Åsa. 7 år gammal vänskap som den jag har med Emmelie och Jennifer. 5 år gammal vänskap som den jag har med Carro, Jennah, Amanda, Matilda, Maria och alla mina fantastiska rockgrabbar. 4 år gammal vänskap som den jag har med alla underbara vänner från VRG.
Allt detta gör också mitt liv så fullt med kärlek.

Människor i ens närhet betyder otroligt mycket när det gäller att överleva ett liv i sitt eget sällskap tror jag. Någonstans är det nog en naiv lögn att man klarar sig själv. Man behöver att andra tycker om en för att klara av att tycka om sig själv tror jag.. jag behöver i alla fall det. Och uppenbarligen har jag ju många som tycker om mig, right? Varför är det då så svårt att tycka om sig själv? Att acceptera den man är, det utseende man har och det liv man lever. Man ska inte behöva argumentera med sig själv om varför man är bra eller dålig. Man ska bara kunna tro, tänka och tycka att man är bra. Det är så lätt att älska andra och så svårt att älska sig själv.

Men jag försöker och jag kommer fortsätta försöka tills den dag jag dör och jag hoppas att denna inre kamp så småningom får vila. Att den kärlek som jag så enkelt och villkorslöst känner till folk i min närhet också ska komma lika naturligt när det gäller att älska sig själv.
Men just nu är det svårt.

Lägger in ännu en genialisk text av lady gaga och försöker tro på att budskapet gäller mig lika mycket som jag är övertygad om att det gäller alla andra i världen.



It doesn't matter if you love him or capital H-I-M
Just put your paws up
'Cause you were born this way, baby

My mama told me when I was young

We are all born superstars
She rolled my hair and put my lipstick on
In the glass of her boudoir

There's nothin' wrong with lovin' who you are

She said, 'cause He made you perfect, babe
So hold your head up, girl and you you'll go far
Listen to me when I say

I'm beautiful in my way

'Cause God makes no mistakes
I'm on the right track, baby
I was born this way

Don't hide yourself in regret

Just love yourself and you're set
I'm on the right track, baby
I was born this way, born this way

Ooh, there ain't no other way, baby, I was born this way

Baby, I was born this way
Ooh, there ain't no other way, baby, I was born this way
I'm on the right track, baby, I was born this way

Don't be a drag, just be a queen

Don't be a drag, just be a queen
Don't be a drag, just be a queen
Don't be

Give yourself prudence and love your friends

Subway kid, rejoice of truth
In the religion of the insecure
I must be myself, respect my youth

A different lover is not a sin

Believe capital H-I-M
I love my life, I love this record and
Mi amore vole fe yah

I'm beautiful in my way,

'Cause God makes no mistakes
I'm on the right track, baby
I was born this way

Don't hide yourself in regret,

Just love yourself and you're set
I'm on the right track, baby
I was born this way

Ooh, there ain't no other way, baby, I was born this way

Baby, I was born this way
Ooh, there ain't no other way, baby, I was born this way
I'm on the right track, baby, I was born this way

Don't be drag, just be a queen

Whether you're broke or evergreen
You're black, white, beige, chola descent
You're Lebanese, you're orient

Whether life's disabilities

Left you outcast, bullied or teased
Rejoice and love yourself today
'Cause baby, you were born this way

No matter gay, straight or bi

Lesbian, transgendered life
I'm on the right track, baby
I was born to survive

No matter black, white or beige

Chola or orient made
I'm on the right track, baby
I was born to be brave

I'm beautiful in my way

'Cause God makes no mistakes
I'm on the right track, baby
I was born this way

Don't hide yourself in regret,

Just love yourself and you're set
I'm on the right track, baby
I was born this way, yeah

Ooh, there ain't no other way, baby, I was born this way

Baby, I was born this way
Ooh, there ain't no other way, baby, I was born this way
I'm on the right track, baby, I was born this way
I was born this way, hey
I was born this way, hey
I'm on the right track, baby, I was born this way, hey

I was born this way, hey

I was born this way, hey
I'm on the right track, baby, I was born this way, hey

My head wants to move on but my heart wants to stay.


I will die someday
But right now it feels quite far away
I will die someday
Let's hope it's not today

I know life is today
Tomorrow can't wait
My head want's to move on
But my heart want's to stay

I'm just a kid with a guitar in my hands
But I know something that some can't understand

'Cause we live and we die
I do whatever I like
Life is now, so let's try
To live our whole life out
And it starts now

My parents, they say
Do all the fun tomorrow, do the boring stuff today
But I say that's wrong
I'll do the fun things today, and the other things can wait

'Cause we only live once
So don't blow it, take a chance
To do exactly what you want

'Cause we live and we die
I do whatever I like
Life is now so let's try
To live our whole life out
And it starts now

Catch the day, make it stay
Never let it go away
Catch the day, make it stay
Never let it go away

'Cause we live and we die
I do whatever I like
Life is now
So let's live our whole life out
And it starts now

I will die someday
But right now it feels quite far away
I will die someday
Let's hope it's not today