Spenderade förmiddagen i USA.

USA i Sverige alltså.
Även kallad Amerikanska Ambassaden.
Svårare att ta sig in i än vita huset. Typ.

Jag och Freja tog bussen in tidigt på morgonen eftersom jag i mitt sjukliga tillstånd krävde sällskap.
Och tur var väl det. Man fick ju inte ha med sig någonting in. Mobil, medicin, smink. Nada. Lämnade allt i väskan som systra mi tog med sig till papis jobb (efter att hon köpt en stor sojalatte till mig måste kärleksfullt påpekas!).

Pass, näsdukar och alla officiella papper i hand stod jag där i kön, alldeles ensam.

Men det var inte sant, nej det var inte sant! Bakom mig stod två fabulösa flickor, Anna (som skulle läsa sommarkurs på Cornell) och Karin (som skulle göra praktik i NY). Och tur var väl det. För det var ingen kort väntetid måntro.

Jag hade fått info om att jag skulle komma och ställa mig i kön klockan nio.

Var där halv nio för säkerhets skull. Då var kön redan hundrafemtio meter lång. Och de släppte in en i taget. Sisådär var tionde minut. Höjdare! Efter massa om och ännu mera men var det i alla fall min tur att gå fram till batongförsedda vakter, visa pass, foto och dokument. Sedan in i ett litet bås, lämna alla saker i en bluppa som skulle igenom rullbandskamerakontrollen à là flygplats. Själv fick jag vänta.. och vänta. När dom förstod att mina papper inte var farliga fick jag gå igenom metalldetektorn. Och inte nog med de, kollas under mina skor skulle det också göras (antagligen för att försäkra sig om att mina espandrillisar från förra årets H&M kollektion inte innehöll sprängmedel). OCH SEN fick jag gå upp till ambassadbyggnaden (hela stället är för övrigt omringat av metallstängsel med taggtrådsrullar i toppen osv.. prison break varning).


Väl inne på ambassaden fick jag ta en nummerlapp, vänta i en halvtimma (observera det faktum att jag hade noll tidsuppfattning eftersom jag inte hade någon mobil och därav ingen klocka, och nej det fanns inga klockor där inne) och sedan komma fram till en disk och lämna alla mina papper och pass.
Sedan vänta igen. I en timma. En och en halv? Låång tid. Och de ropade naturligtvis upp allas namn utom mitt (bara en känsla, I know).
Tillslut hördes det en amerikansk version av Signe Elvin-Nowak knastra i högtalarna.
Jag fick gå fram till en disk.

Sätta alla fingrarna på en manick så att de fick mina avtryck och sedan började den fruktade intervjun. Som inte var någon intervju. Jag fick berätta vad mina föräldrar och jag jobbar med, hur jag bor och vad jag ska göra i USA. And that was that. Över på två röda!

Jag, Anna och Karin  tog sedan bussen från ambassadområdet in till stan och jag fortsatte vidare till papis jobb.
Väl på BO kollapsade jag i en soffa, helt slut av sjukdom och dagens prövningar.
Åt en välbehövlig, fab ceasarsallad med bulgur och ramlösa. Mumma.
Sedan var det bara att rusa vidare. Till tåg, sollentuna och jobb.
Mina kollegors första reaktion på min sjukliga framtoning: "du kommer inte hit imorgon!". Word.

Stannade dock kvar för att stänga och låsa vid halv sex.
Hem. Middag (äckliga gamla rester).

Har nu spenderat kvällen uppe hos min underbara gudmor Ulrika. Vi har suttit på hennes veranda och pratat om livet och druckit rosé. Så glad att hon finns!
(nu ska jag skriva ett oslagbart manusutkast thihi ;p).

Det var alltså den dagen det.

Utöver det har veckan inte varit så händelserik.
Körde bil både i tisdags och igår.
Igår åkte jag sedan direkt in till stan och gick på först Kaj (graaattis gulliga extralillebroris som är så stuur) och sedan Oskars (känns som det nyss var storebror Oliver och nu är det minstingen Oskars) studentmottagningar.
Massa god mat och tårta och det ena med det fjärde.
Har sedan sovit på Värmdö.

Men nu ligger jag i min egen säng i Danderyd.
Mår bajs.
Sååå förkyld.
Kommer inte kunna gå till jobb imorn men tänker tvinga mig ut till VH och Baouwaouws student. Just have to. Så viktig dag för henne och jag vill finnas där om jag så får släpa mig dit på armbågarna :)
På lördag blir det jobb. Vrg-student. Sofiamottagning. Sista familjemiddagen.

Ojojoj nu är det mycket.
Men jag ska sova. Andas. Tagga ner.

Peace Out