Jag och Nathalie har många gånger diskuterad hur opraktiskt det egentligen är att vi växte upp med drömmen om att bli skådis. Vad mycket enklare det hade varit om det inte fanns någonting som intresserade en mer i världen än till exempel folks tänder (då kunde man bli tandläkare) eller frukt (då kunde man bli fruktförsäljare) eller mat (då kunde man bli kock). Men teater? Då säger ni säkert "då kunde man bli skådespelare". Men gott folk, det är inte bara att bli. Det finns i princip ingenting svårare än att slå igenom i kulturbranchen (musiker, skådis, konstnär, you name it).

Minns när jag som barn insåg att det var skådespelerska jag ville bli och jag frågade min moster, som jobbat i branchen i många år om hon hade några råd och tips till mig. Hon svarade "jag har ett råd, byt branch".
Dessvärre var intresset redan väckt och rådet kom försent. Nu finns det liksom ingen återvändo. Skulle vilja träffa en enda hängiven skådis, musiker eller konstnär som kunde vända tillbaka när drömmen redan var planterad i skallen. Det går liksom bara inte.

Det finns så mycket fördomar kring teateryrket. Folk som väljer teaterprogrammet på gymnasiet till exempel. Åttio procent tror att det är ett lätt sätt att fördriva tre år, att man bara leker. Andra vill synas på tv för att då tjänar man pengar och gifter sig med nån snygg kille. Men hallåå??

Att spela teater är ingen lek. Det är sjukt svårt, kräver en massa talang och framför allt hårt arbete. Som skådis (precis som musiker och konstnärer) kan man aldrig ge mindre än hundra procent för då blir det inte bra, så enkelt är det. Något annat jag och Nathalie kom fram till var att man inom kulturbranchen aldrig går säker. Med undandag för Johnny Depp och några få andra (som skulle kunna göra femton dåliga filmer på rad och ändå bli anlitade) innebär ett bad preformance att man är slut, körd, ute. Man måste alltid vara bra, annars blir man utbytt! På så vis är det en enda kamp, målet är inte att bli anställd på den där teater eller få den där rollen utan att sen lyckas hålla sig kvar där. Att kunna försörja sig i någon mån på det man älskar.

Personligen känner jag att jag skulle kunna jobba med vad som helst om det innebar att jag ändå fick spela teater varje dag, hur lite pengar jag än tjänade.

Men men, nog om det filosofiska. Har bara insett att jag har valt ungefär världens svåraste yrke och att det inte finns någon återvändo. Men jag har också insett att hur det än blir och vare sig jag någon gång får chansen att faktiskt arbeta med detta eller inte så kommer jag ha sjukt kul på vägen för att jag får hålla på med det jag älskar!

Ett led på vägen mot skådespelarlyckan var att söka teaterhögskolan i Göteborg. Kan säga på en gång att varken jag eller Nathalie kom in men men! Det var bara en sak jag tänkte innan och som jag sa till Nathalie, hur det än går och vad dom än tycker så är huvudsaken att jag, i de tre minuter jag är där inne hos juryn, är Eliza. Och banne mig, det var jag! (för er som inte hajar så körde jag en monolog ur Bernard Shaws Pygmalion). Det gick inte vägen och juryn kanske hatade det men Eliza Doolitle befann sig i alla fall i det rummet, punk slut! Såg ju inte Nathalies audition men jag är övertygad om att Göteborg även hade besök av Estelle (från Inför lyckta dörrar av J P Sartre), så det så!
Vi bodde för övrigt på ett fint hotell mellan skolan och stationen (hotell Allén) och träffade många fina människor både från skolan och andra som gjorde provet. Allt som allt en mycket bra resa!

Nu har jag och mami tjejkväll på värmdö (hannes är hos frejps i lund och pappa är på gitarrmässa med beppo!)

Imorgon blir det nacka forum och sen hem till danderyd och OSCARSGALAN!

Om ett par timmar far jag till the city of the Glenns, Göteborg alltså.

Har egentligen inte alls tid till det men det ska ju bli kul att i alla fall umgås två dagar med min fina vän Nathalie!

Har lyckats lära mig (och typ lagt scenerier på) min Eliza-monolog och det är ju bra, tror inte att det kommer att bli något problem med den eftersom jag och Eliza numera är samma person (som Vlad. skulle säga, haha). Dock finns det risk att det blir väldigt platt i det här sammanhanget så jag tror inte det kommer räcka hela vägen alls men jag är övertygad om att jag iaf kommer ha en knock out time som vanligt när jag står på scen.

Största problemet just nu är att man skulle ha lärt sig två monologer (vilket jag vetat om men skjutit upp och ignorerat). Igår slog jag upp en av mina favoritpjäser när det gället monologer, Hamlet, och valde den svåraste och mest invecklade monologen jag kunde hitta i sann Shakespeareanda, VARFÖR?? Jag måste vara tokig. Har nu min tre tmmars tågresa på mig att försöka pränta in en A4 Shakespearetext (som dessutom tillhör ett ganska självutnämnt psykfall till karaktär, och som jag aldrig spelat förut) och sen lägga scenerier och regi på det. Bra Förberett Som Alltid Siggan.

Suck, ibland blir jag så trött på mig själv alltså. Inte en chans med denna inställningen (och inställningen kommer sig väl förvisso av att det inte är det här jag vill, då är det svårt att hitta motivationen). Mamma ställde en väldigt relevant fråga; Varför lägger du tid och pengar på detta om du inte ens vill komma in?
Bra fråga. Finns dock ett bra svar. All erfarenhet är av godo när det gäller skådespelande. So there you go.

Man skulle även välja en dikt och av någon oförklarlig anledning har jag valt en dikt på engelska (när jag söker in på en svensk skola). Det är i alla fall en dikt som jag avgudar och med lite vilja nog skulle kunna rabbla i sömnen OCH som jag har läst upp förut. Så det är iaf en bra grej, Grattis.

Så, vad händer mer än det? Har jobbat nu i veckan och mina och Christoffers otaliga rastvakter blev äntligen mödan värt när Christoffer HALKADE. Jag låg ner på rygg och skrattade i ungefär tio minuter, roligast på länge och soom vi har väntat på den!

I övrigt har det varit en ganska kaosig jobbvecka men kul ändå. Nästa vecka är det sportlov, en veckas lek med andra ord, underbart! Hoppas som en gnuu att jag får vara kvar på den här skolan med alla underbara barn och vuxa. Kommer dö om dom hittar någon ny lärare innan denna terminen är slut...

Nu ska jag gå och duscha och packa och sen ta en sväng in förbi VRG.

Önska mig lycka till och Peace Out!

Denna helg insåg jag på riktigt att det faktiskt börjar bli ensamt här borta i danderyd.. Har bott själv i snart två månader nu. Visst finns det enorma och underbara fördelar med att bo själv men ja.. kvällar som denna är det alldeles för tomt och tyst :(

Har tittat på Top Model och Solsidan (mina vanliga söndagsnöjen alltså) och dricker te och äter kakor. Bra avslut på veckan.

Nu längtar jag nästan till morgondagen bara för att denna evinnerliga söndag ska vara slut.

Längtar annars mest efter mamma och pappa (ja jag är tjugo år och längtar efter mina föräldrar!) och längtar efter min bästa vän (kom hem nu kicki!) och längtar efter en annan person som jag inte längtat efter på väldigt länge, men nu gör jag det..

Nu ska jag fortsätta lyssna på boybands och skriva lite.
Imorgon ska jag börja mitt nya lite mer organiserade liv.

Slänger upp en bild som vanligt, tycker inläggen blir roligare av det!

Jag och min bästa mamma på gotland förra sommaren

Fredag

Känns inte som det eftersom jag bara jobbat tre dagar denna vecka.
Har iaf lyckats komma igång med maten nu. Hade tänkt göra tacos till middag men så fick vi det till lunch på på jobbet (vilket var megamums även om det inte är som egengjord ofc), men då blev det alltså inte det till middag.

Gjorde istället omelett eftersom mina ägg höll på att gå ut. Det blev smarr. Till efterrätt unnade jag mig både vindruvor och äpple, gottigott och tror magen är redo för det nu!

Blir en lugn kväll ikväll eftersom alla polers är upptagna eller sjuka. Det passar iofs mig bra eftersom jag varit ute mycket i både elva och femton minus och behöver mycket vila för att inte dra på mig någon ny sjukdom..
Min tv fungerar som den ska nu dessutom och det går mycket bra så jag tror att jag överlever faktiskt ;)

Imorgon måste jag in till stan för att boka sminkkurs och fixa synpapper osv. Måste även hinna ut till gymmet på värmdö över helgen för att skriva på säga-upp-medlemskapet-papper!



Längtar ju sjukt mycket tillbaka till london!
Jag, felicia och matilda. Foto står anna för

Peace out!

Om man legat död och utslagen (med andra ord kräksjuk) i tre dagar finns det ingenting som kan välkomna en tillbaka till verkligheten som en superfräsch, nystädad lägenhet, allt man äger nytvättat och fint, blommor i fönstret och inte minst en kyl, frys och ett skafferi proppfullt med allt man kan tänkas vilja ha!

Min underbara mamma har gjort allt för att min återhämtning ska bli så enkel och bekväm som möjligt och jag kan inte nog tacka henne <3
Ni tror säker att ni har världens bästa morsor där ute men jag är övertygad om att ingen slår min!

Har naturligtvis också en fantastisk pappa och en fantastiskt gudmor som har hjälp mig igenom detta tuffa på helt spektakulära sätt och superfina syskon och släktingar som hört av sig med bekymrade röster och varma ord. Det är verkligen något helt makalöst att man kan få vara omgiven av så många människor som bryr sig om en. Det är i sånna stunder man kommer undefund med vad som verkligen räknas och är viktigt.

Jag är på benen igen och har både varit på jobbet idag samt hunnit med att släpa med mig Christoffer till vaccinationsstället där han fick sitta i soffan och käka godis medan tanten stack mig, fab haha!
Det går såklart fortfarande segt med maten men med så mycket godsaker som finns hemma hos mig nu är jag nog snart back in the game!

Peace out!

Gick upp vid halv sex utan en tanke på att jag inte skulle lyckas ta mig till jobbet idag.
Hoppade in i duschen och gav mig sen ut (med blött hår) i snökaoset. Bra jobbat Siggan.
Efter tio minuter hade jag en hjälm av is på huvudet haha (glömt mössan på jobbet).
Stod i en halvtimme och väntade på bussen tills en välsignad själ stannade med bilen och upplyste mig om att all busstrafik var inställt. Bara att ringa jobbet och sen knalla hem igen.

La mig och läste Harry P som vanligt och somnade sen en stund faktiskt.
Sen dess har jag varit good vs evil.

Har börjat städa, tvätta, plocka iordning och sopsortera. Good

Har bakat kladdkaka och ätit med vispgrädde och suttit och chillat i soffan med pojkbandsmusik. Bad

Förhoppningsvis kommer jag lyckas ta mig in till stan ikväll och bli upphämtad av pappa så att vi kan åka till Bromma flygplats och hämta upp en mycket sjuklig syster =( Blir sen till att sova på värmdö.

Imorgon ska jag bli duktig för övrigt!

Peace out 

Värsta softaste dagen azzzååeeh.

Okej förlåt. Men det har varit en rätt sweet dag för att vara måndag.
Öppnade förvisso på jobbet vilket betyder att jag gick hemifrån vid sex imorse, men det gjorde ingenting.
Först vid halv åtta började barnen droppa in och jag känner mig numera så hemma på skolan att jag tog alla (miljontals) samtal från trevliga föräldrar som meddelade att deras barn inte kommer på fritidsdagen. Tillslut stod vi där, full lärarstyrka (nästan) och med en tredjedel av den egentliga barnaskaran.

Under morgonen ritade vi och gjorde loppor, sedan gick vi ut. Eftersom vår fantastiska skolgård har en isbana hade jag varit på värmdö(n) och hämtat mina grillor. Jag gav mig (under mycket avundsjuka blickan från herr C) ut på isen tillsammans med några flickor som genast började jaga mig och skrika loooser för att jag är så mycket sämre än dom på att åka. Är dom inte gulliga? ;)

Efter ett tag gick vi in, åt mumsig kycklinggryta (jag och C åt upp allt som vanligt) och kollade sen på Scooby Doo och ritade resten av dagen. Helt okej alltså!!

Sedan gick jag till sjukhuset för att ta lite prover som vanligt och tröstade mig sen med att titta på skor (köpte ingenting!! duktig!!).

När jag fördrivit tiden lite åkte jag in till kulturama för min första kurs i filmskådespelarteknik! Först blev det lite akward iom att det bara var jag, tre 25-åriga grabbar, en 40-årig och en 30-årig kvinna.. Men sen släppte vi lös och det blev tre sjukt roliga timmar! Jag fick dessutom beröm av Vladimir trots att jag som vanligt gjorde bort mig i första momentet genom att garva sönder. Han berömde mig dock för att jag var så avslappnad :D!
Sjukt kul, lätt värt att fortsätta. Nu ska jag bara betala för skiten haha, suuuck.

Imorgon börjar jag inte förrän nio men jobbar till sex eftersom vi har personalmöte. Nu känner jag mig vuxen.

Lyssnar på Melissa Horn (<3), nu ska jag sova. Gör teaterläxan imorgon istället.

Peace Out!

Vad allt annat slutar spela roll den där sekunden när en människa lämnar vår jord, är det inte så?

Här sitter man och klagar över att man missar sitt favoritprogram på tv eller att resan hem tar överdrivet lång tid, när någonstans på jorden är det en människa som dör? Någonstans sitter anhöriga och gråter.
Jag vet att dödsfall verkligen händer hela tiden och de flesta uppmärksammas inte (av just mig i alla fall då jag inte känner till alla människor på jorden) men vissa icke-närstående uppmärksammas ju i allla fall, och då talar jag förstås om när personer kända för allmänheten dör.

Denna helg har inte bara en, utan två, extremt begåvade personer lämnat jordelivet bakom sig.
Först Lena Nyman, en fantastisk skådespelerska som tog det svenska skådespeleriet till oanade höjder om ni frågar mig.
Och nu har även Gary Moore oväntat gett sig av från denna jord. En otrolig gitarrist och musiker som har lämnat tydliga fotspår i musikhistorien.

Om man får ge en liten personlig koppling, för sådana finns ju alltid ändå.
Lena Nyman är för mig först och främst karaktären Frida i Släpp fångarna låss (det är vår!). En underbar film med fantastiska skådespelarinsatser (Tage Danielsson, Ernst-Hugo Järegård, Gösta Ekman mfl. medverkar, hallå!).

En annan helt oslagbar prestation av henne är när hon spelar den autistiska dottern i Ingmar Bergmans Höstsonaten!

Men är man inte lika film och skådistokig som jag kanske man mest har en relation till Lena Nyman som Lovis i Ronja Rövardotter för det är väl en film och en karaktär som inte kan ha undgått någon!

Lena Nyman

Vad det gäller Gary Moore så är min första anknytning till honom den att en av de första skivor jag köpte faktiskt var av honom. Jag var riktigt liten och tittade på tv med min pappa, hans födelsedag närmade sig och en reklam för en samlingsskiva av Gary Moore spelades konstant på tv, en skiva som min pappa nämnde att han önskade sig. En liten Signe släpade med sig mamma till närmsta affär och köpte snabbt skivan av den där håriga, häftiga gitarristen som står ensam med sin elgitarr på ett berg (alla har nog sett dessa scener).

Skivan blev pappas och spelades sen ett tag ofta hemma hos oss, och där börjar alltså min historia med Gary Moore.

Gary Moore

Efter denna långa utläggning finns det bara en sak kvar att säga. Vila i frid.