I 20 år har jag klarat mig undan allt vad magsjuka och vinterkräksjuka heter något som jag skrutit om vitt och brett särskilt denna vinter när så många (barn) fallit offer för sjukan runt omkring mig.
Efter 20 år borde man också ha lärt sig att sådant onödigt skryt staffar sig genast.
Har denna vinter drabbats inte bara en, utan två gånger efter att i 20 år aldrig varit med om det. World turned topsy?

Förra gången var på sätt och vis både värre och bättre. Kräkningarna var få och illamåendet gick över nästan på en gång, sköönt. Dessvärre fick jag kaliumbrist och hamnade på akuten i smärtor som jag troligtvis inte kommer få uppleva tills den dagen jag får för mig att föda barn. Illa.

Denna gång lyckades pappa, mamma och gudmor tvinga i mig vätskeersättning sisådär var femtonde minut för att undvika kaliumbristen, vilket lyckades. Alltså ingen sjukhusvistelse denna gång. Dessvärre har jag lidid av konstans illamående (vilket är det absolut värsta jag vet, tar hellre smärta) och långt fler kräkningar (no details).

Allt började i söndags natt. Ringde mamma och storgrät för ja mådde så dåligt. Mamma ringde min fantastiska gudmor som kom ner mitt i natten och tog hand om mig. På måndags morgon kom mamma och avlöste gudmor. Underbara mamma som har handlat allt jag kan tänkas vilja ha, städat hela min lägenhet och klappat på mig när jag panikat.
I måndags kväll kom pappa och avlöste mamma som åkte hem. Gullepappa som tog hand om mig och lagade potatis som jag fuktlöst försökte få i min fullkomligt tomma mage.
Natten till tisdag åkte papi hem och jag lyckades mot förmodan somna.
Har nu legat i sängen hela dagen. För ett par timmar sedan kom pappa tillbaka, lagade fisk och potatis till min fortfarande rätt tomma mage. Orkade mig faktiskt upp i sängen och har lyckats få i mig hela portionen nu.

Ringde till jobbet och sa att jag kommer tillbaka imorgon. Just nu förstår jag inte alls hur jag ska orka men jag tror att jag kommer ha återhämtat mig imorgon. Blir dock en enorm ta-det-lugnt- vecka i största möjliga mån.

Det är för övrigt inte bara det faktum att jag mått sämst som gör mig pissed på denna sjukdom.
Jag har dessutom förlorat två dagars inkomst (att lägga till på fredagens inkomstbortfall) samt missat lektion två i min filmskådespelarteknik-kurs. Tre timmar borta! Suck..

Nu ska jag nog lägga mig ner ett slag och försöka smälta maten..

Peace out y'all